TID - För det första så har detta varit en unik period i livet och med undantag av eventuella nya pappaledigheter och längre semesterperioder så är det smärtsamt att konstatera att jag förmodligen fram över kommer att träffa mina arbetskamrater mer tid än (eller lika mycket som) jag kommer att träffa mina barn. Jag hoppas på framtiden där man kan operera in en webbkamera bakom örat så att man kan följa dem hela tiden.  

KULTUR - Olivia har skolats in i den kulturella världen via besök på ett antal av sthlm:s museer och gallerier, fler museer har besökts under dessa månader än under mina tolv år i sthlm. Höjdpunkten var Olivias konstnärliga installation som installerades på Moderna museets snobbrestaurang (se tidigare blogginlägg från december 2006).

NATUR/UTOMHUS/DJUR -  Pappaledigheten har inneburit en positiv ökning av antalet timmar som jag spenderat utomhus. Frisk Stockholmsluft är kanon. Höjdpunkterna har varit besöken vid stadens 4H-gårdar. Den bästa lekplatsen i sthlm finns dock på Ågesta Broväg. Närheten till den sköna sängen och pappas köttbulle-mozzarella-oliv-pesto-pastarätter har gett lekplatsen dess höga betyg.

SOCIALISERANDE - Plötsligt har man haft tid att umgås med vänner och andra igen. Torsdagsträffarna i Söderhöjdskyrkan har varit ett fint nav i planeringen av den sociala interaktionen, keep up the good work!  - låt inte Facebook ersätta ”mötet”.

UTVECKLING – Olivia har under min coachning växt från en pallevante till ett fullfjädrat energiknippe som kontrollerar och bestämmer över alla aktiviteter som pågår hos familjen Jägerskog. Det verkar alltså som att min hemmavaro inte varit så skadlig för dottern trots allt. Speciellt nöjd är jag med den språkliga utvecklingen som krönts av det spontana tillropet – heja bajen! F n går språkutvecklingen i en hejdundrans fart och det är nästan så att man ibland vill stoppa upp den, eftersom det är sötare att hon t.ex. säger ”hoppli” istället för broccoli. 

etc.

Jag kan också konstatera att många har haft vänligheten att besöka denna blogg (hur har ni tid med det?). Stort tack till alla trogna läsare, framförallt svärmor och mamma men även övriga som bidragit till att bloggen besökts sammanlagt 8121 gånger (=typ ett besök i timmen dygnet runt sedan november förra året:) ) under de elva månader den varit ”on air”.  
Det finns många ämnen som jag inte hunnit med att behandla, men som någon annan mer än gärna får ta vid och utforska lite mer. Förslag till ämnen för fortsatta exkursioner är:

Krokofanter, barbapappa och annat vi minns

Pottträning

Barnböckernas topp 100

”Name and Shame” av barnovänliga tunnelbanestationer

Marknadens bästa trehjuling

Världens bästa uppväxtort för barn

Etc.

Så till några iakttagelser under den gångna månaden:

Härnösand är en bra stad!
Glöm allt vad rondellhundar heter - det som nu är inne är levande rävar. Härnösand överraskar på många olika sätt och kommer att få (om jag redan ska avslöja det) ett gott betyg som barnvänlig stad. Naturen är det första man slås av när man kommer till Härnösand, den är på något vis väldigt närvarande. När jag för några söndagar sedan väntade utanför tågstationen ackompanjerades jag av en stor och ovanligt dristig räv, något som kändes som en helt normal ingrediens i Härnösandsvardagen.

Härnösand stoltserar med ett relativt stort antal institutioner varav en vi som familj lärde känna bättre under några veckor. Vi spenderade tre veckor i ett mentalsjukhus med allt vad det innebär = maten är serverad, personal städar på rummet två gånger i veckan, daglig hjärnskrynkling etc., alltså en ganska behaglig tillvaro. Jag glömde visst att säga att sjukhuset har byggts om till kursgård för Sida. Tre veckors kurs gav oss lite mer på fötterna inför vår Thailandsflytt. En av kursdagarna ägnades åt en genomgång av alla världens tropiska sjukdomar, vilket var ”väldigt” uppmuntrande med tanke på att vi flyttar till Thailand med två små barn. Den föreläsande läkaren konstaterade dock att de flesta brukar överleva, vilket var någon slags tröst. 

Stalltipset för de av er som reser norrut (vilket alla borde göra) med barn är att göra ett stopp vid Högakustenbron. Där finns en lekplats som inte går av för hackor, speciellt rolig är den långa tunnelrutschkanan.  Stalltips nummer två är restaurang Royal där vi dagligen blev utspisade under kursen. Restaurangen eller i alla fall personalen är riktigt barnvänliga. Första dagen vi var där fick Olivia en extra glass samt ett riktigt fiskespö, vilket är något som jag aldrig varit med om på Café Opera i sthlm.

Ännu en gång ett stort tack till farfar som gjorde det möjligt för oss föräldrar att vara med på Sidakursen, det var guld värt. Om någon önskar mer tips om vad man gör med barn i Härnösand så kan ni fråga farfar Jägerskog, han har besökt alla parker som staden kan uppbringa. 

Slutligen så kan jag konstatera att reflektionerna kring familjen Jägerskogs mikro- och makroiakttagelser inte kommer att sluta för att denna blogg tar en paus, utan för den hågade så kan jag rekommendera den Thailandsblogg som vi kommer att berika världen med under de närmaste två åren. Adressen är thailand.paltkoma.se och bloggen kommer att ha release någon gång under de närmaste veckorna.

Pappaledighetsbloggen återuppstår förmodligen under spridda tillfällen framöver, helt beroende på hur ofta storken kommer på besök.

Over and out.

Hellasgården har bjudit upp till en del badtillfällen i sommar. Om man går runt sjön till andra sidan så finns där en perfekt barnbadplats. Innanför bryggorna är vattendjupet jämnt anpassat för en tvååring och på stranden finns ett stort träd som ger skugga till delar av stranden och en stor sandlåda. Badet får fyra badbollar av fem möjliga, betyget dras ner något av att det kräver en bits promenad samt att man inte direkt är den enda familj som hittar dit under en varm sommardag.    

Guds natur har även denna sommar bjudit upp till äventyr och oändliga upptäcktsfärder. Promenader och utforskningar i naturen är alltid inspirerande. I sommar har vi ätit diverse bär varav råa lingon varit en av höjdpunkterna enligt Olivia. När man som barnfamilj tröttnat på Astrid Lindgrens värld så rekommenderar jag Norra Kvills nationalpark (bilden nedan). Guds natur får betyget tio grankottar av tio möjliga. (www.snf.se/)

Frizon är en av sommarens höjdpunkter. Detta års Frizon recenseras tillsammans med Moa (åtta veckor gammal). Från Moas perspektiv så var årets festival en ganska sömnig tillställning med alltför stillsam musik och lite för hög medelålder. Moa gillade framförallt loungen för ”ladan-artisterna”, där bjöds på ett lugn samt en massa godis vilket gjorde farsan på bra humör. Ett ökande antal barnvagnar identifierades på festivalen vilket är positivt med tanke på en ung generations behov av föredömen. Moa tyckte att festivalen glimmade till lite extra under söndagens förmiddagsmöte då en för henne välkänd och mäkta populär talare äntrade scenen. Frizon får fem festivalscener av fem möjliga, keep up the good work!
 

En fråga som jag brottats med under sommaren och som jag trots ett antal konsultationer inte riktigt rett ut är vem det egentligen är som ammar. Är det modern som ammar eller är det barnet? Om du vet svaret så får du gärna presentera lite argument för det.

Hälsningar från Hälsingeskogarna (www.halsingland.com/)

Ett annat slut som närmar sig med hast är vår tid i sthlm (innan flytten), antalet dagar är räknade. Vi kommer att befinna oss i huvudstaden under ytterligare knappa fem veckor. Nu blandas dessa veckor upp med diverse resor så vi kommer att totalt sett vara i Sverige några fler veckor än så men som sagt så är slutet nära och med detta kommer lite blandade känslor, mest äventyrliga.

Något som vi förhoppningsvis kommer att få mer tid för under vår utlandsvistelse är sportande. Olivia har gjort sina första framsteg på longboarden så snart kommer vi att se henne i en halfpipe nära dig.  Jag är inte mycket till sportfotograf men några shots från hennes jungfruskate bifogas nedan. En fotograf som däremot imponerat stort på mig är fotografen på Studio Apelsin. Studion ligger på söder och har specialiserat sig på barnfoton. Fotografen hade Carolina Klufts energi men i kubik. Kunderna som satt och vänta på att få komma in efter oss visste inte om de skulle skratta eller gråta och om det var ok att utsätta sitt barn för detta yrväder till fotograf eller vilka eventuella men detta skulle ge till fotograf. Bilderna blev kanon och jag kommer att återkomma hit många gånger under barnens uppväxt. Studion får extra pluspoäng för att de har dropp-in tider.  http://www.studioapelsin.se/

Olivia och jag besökte häromdagen Tyresta nationalpark. Denna nationalpark är den som ligger närmast Stockholms stadskärna och den inbjuder till en hel del sköna promenader. Parken bjuder även på en del djur vilket är en av dotterns stora passioner. Hästar, kossor, kaniner, hönor, tuppar, sniglar, myror och många fler hästar i olika format. Tyresta får omdömet halvkul. Olivia uttryckte tydligt att hon delade denna uppfattningen genom att hälften av tiden fippla med vagnens säkerhetsbälte istället för att njuta av den klara och rena luften. Åter tillbaka på vår bilparkering så imponerades både far och dotter av den kraftigt växande byggarbetsplats som omger vår parkering. Buller, smuts, maskiner, asfalt, betong ger ett betyg = fyra slagborrar av fem möjliga. Nu kanske det låter som att jag inte gillar naturen och istället prisar betong vilket är en total missuppfattning. Däremot tycker jag att naturen blir mer intressant om den på ett eller annat sätt måste bemästras, gärna med hjälp av en mountainbike eller en 30 kilos ryggsäck. Mitt och Olivias nya ordspråk är att ”myror ska inte vara på marken de ska vara i brallorna”.   

F ö så suger mjölstockning rejält och borde förbjudas. http://www.amningshjalpen.se/radgivning/mjolksto...

Hon har varit efterlängtad, efter nio månader har det lilla nytillskottet äntligen kommit. Det är svårbeskrivligt och orden känns för fattiga för att för beskriva alla känslorna som väller upp. Det är med stor ödmjukhet som jag konstaterar att vi har berikats med ännu en välmående dotter. Stor nåd! Den som självsäkert proklamerar att det inte finns någon skapare har förmodligen aldrig varit med på en förlossning (den har förmodligen inte heller stannat upp i tillvaron och sett alla mirakler som finns runt omkring oss). När ett barn välkomnas till världen möter himlen jorden.

Nytillskottet Moa föddes Söndagen den 24:e juni 06.03. Mycket är första gången just nu, första gången Moa såg dagsljuset, första rapen, första badet, första kläderna, första promenaden etc. Ganska fascinerande att redan efter en och en halv vecka så finns det en massa minnen förknippade med Moa.  

Tydligen är det svenska måttbandet på en storfamilj att den minst inkluderar två barn. Vi kan alltså numera räkna oss som inte bara en rik familj utan också stor. Mina afrikanska vänner håller förmodligen inte riktigt med om det svenska sättet att mäta och jag kan tänka mig att man som manlig Massai i Loitokitok förmodligen behöver ett 30-tal barn och minst en fem fruar för att passera gränsen storfamilj. Förutom familjeantalet så behöver man förmodligen också ett 50-tal kor och självklart ska man ha dödat minst två lejon men gärna även några elefanter för att bemötas med respekt. Några som är värda all respekt som finns är alla barnafödande kvinnor!

BB Stockholm visade sig ännu en gång från sin positiva sida, jag rekommenderar alla att föda sina barn där. Trevligt bemötande, stora hemtrevliga rum, parkettgolv i korridorerna och total avsaknad av sjukhusmiljö är signifikativt för BB Stockholm. Sure, det går bra att föda var som helst men om man en gång fått föda barn där så är alla andra ställen ganska taffliga. Det enda som jag har att klaga på är den totalt okänslige barnläkaren som examinerade Moa. Den snubbens behandling av den helt nyfödda dottern gjorde att jag fick knyta näven i byxan, det var nära att jag anmälde honom för barnmisshandel. Trots barnläkaren får BB Stockholm betyget fem sugklockor av fem möjliga. http://www.bbstockholm.nu/

Under den senaste veckan har vi bidragit rejält till Stockholms sopberg. En nyfödd skiter enorma mängder och bitvis byter man nästan en blöja i timmen. Kanske det är dags att överväga tygblöjjor? Någon som har några erfarenheter av detta? Jag har hittat ullblöjbyxkor i bajenfärger och är lite sugen på att slå till, vad tror ni?  http://www.glimmabutik.se/butik/

Den stora skillnaden mellan att få första och andra barnet är att man vid barn nummer två inte kan leva i någon salig bubbla utan livet rullar på som vanligt. Den tidigare lillfian är plötsligt storasyster och blev över en natt en stor tjej. Olivia har tagit storasysterskapet bra och är glad över lillasystern, dock är det lite svårt att tolka vad Olivia menar när hon kallar Moa för Ior. Ett annat mått på att Olivia har blivit stor är att hon under min pappaledighet har gått ifrån att fritt kunna promenera under köksbordet till att nu kunna lägga hakan på samma bord.

Vi hoppas på många påhälsningar i sommar så att vi stolt kan visa upp Moa för nära och kära.

Ett annat förestående genombrott är det barn som ska födas vilken dag som helst. Ann-Sofie ser fram emot att ”klämma ut en vattenmelon” J. Vaggan är på plats och farmor ligger ”on hold” för att rycka ut och ta hand om Olivia, planeringen ser alltså bra ut än så länge. F ö stort grattis till Emelie och Fredrik som storken just hälsat på.

När vi är inne på sjukhusbesök så kan vi glatt konstatera att Olivias ögonoperation verkar varit lyckad. Ögat rinner inte lika mycket nu, förutom när dottern trillar ner för betongtrappor (vilket hon gjorde í förrgår = snygga märken på näsan och pannan) då sprutar det rätt friskt med tårar.

I Thailand säger man att det är en bra dag om det är en massa moln på himlen och en dålig dag om det är knallblått och soligt. Mitt solmedvetande ökar varje dag, inte minst p g a min UV-mätare (se tidigare blogg). Jag riskerar att bli moralfarbror men rekommenderar alla att ta en titt på hemsidan ”sola sakta”  http://www.solasakta.nu/barn_och_sol.asp. Min framtidsspaning vad det gäller sol och bad är att man i framtiden kommer att ”däcka över” delar av stränder och vatten med stora tak, typ segeldukar, så att man slipper bränna sig av solen. En annan spaning är att kläder med inbyggt UV-skydd kommer att ha en lysande framtid.

Glad midsommar med förhoppning om mycket moln och mycket bad!

På tal om stora saker så behövs snart en mindre flyttbil för att ta sig till playan. Det är filtar, soltält, badbollar och snart även, redan på morgonen upplåsta, badkrokodiler och gummibåtar. Sommaren verkar bjuda upp rejält just nu och val av badplats blir allt viktigare. Den hetaste playan just nu är helt klart Hökarängsbadet vid Dreviken (observera att namnet är lite konstigt eftersom det snarare ligger mellan Farsta Strand och Sköndal). Badet bjuder på både skugga och sol och är ganska barnvänligt.  I samband med badandet så håller jag på att utveckla en avancerad solskyddstrategi (eller nojighet om man så vill). Som en del av denna strategi har jag införskaffat en UV-mätare. Det jobbiga med denna mätare är att den nästan konstant visar på för höga värden. En UV-soldräkt ska inflörskaffas snarast. F ö rekommenderar jag lördagens (10 juni) barnsolkrämstest i DN, tydlig är att man inte kan lita på apoteket!

Med tanke på badlekar så har Olivia fått sin första vattenpistol. Dagens vattenpistoler har en imponerande effektivitet och räckvidd, det känns som att man själv var barn på stenåldern med tanke på vad vi hade då (det slutade ofta med att man till slut tog fram vattenhinken). Min stora fråga gällande vattenpistolen är hur det är möjligt att sälja denna för ett ordinariepris på nio kronor. Nio kronor! Den tillverkas i Kina, fraktas till Sverige och distribueras till en specifik butik som ska göra vinst på pistolen. Ekvationen går naturligtvis inte ihop utan någon måste betala för detta. De som betalar för priset på vattenpistolen är naturligtvis producenten (syftar i detta fall på den anställde), kan man inte köpa rättvisemärkta pistoler någonstans?   

När vi ändå är inne på shopping så kan vi nu stolstera med att vara ägare till en tvillingvagn. Blocket har än en gång löst ett problem, blocket och barnfamiljer är en synnerligen god kombination, blocket får fem barnvagnar av fem möjliga enligt min bedömning. Smolket i bägaren, vad det gäller syskonvagnen, är att vi snart måste köpa en ny bil för att få in alla grejer, jag funderar på en skåpbil, några förslag? Tillverkar Porsche skåpbilar?  

Slutligen ett tips om en liten skrift som håller stenkoll på aktiviteter för barn i Stockholmsområdet. Skriften heter ”barn i stan – Stockholm” och har stenkoll på allt som händer varje månad. Exempel på aktiviteter är djembekurs för småbarn och babysalsa.  Vi ses i Rållis på tisdag klockan 10.00 – Friskis och Svettis kör barnjympa.

Min gode broder på söder har konstaterat att stadsbarnen förmodligen träffar mer djur än de barn som växer upp på landet. Än en gång är det stadsbors dåliga samvete som styr och man gör allt för att barnen ska träffa diverse djur. Under de senaste veckorna har vi flitigt besökt diverse parklekar med djur, dammar med fåglar samt krönt djurskådandet med besök på skansen. I Stockholm är allt lättillgängligt och relativt nära och Stockholm får ett högt betyg vad det gäller närhet till djur, åtta leguaner av tio, det som jag saknar är lite dinosaurier och kossor.  

Ett hett tips vad det gäller djur och bra arrangerad park är Bandängen i Bandhagen. Parken har bra med gungor och andra lite nytänkande lekställningar samt djur och inte allt för mycket folk.

En reflektion gällande sthlm:s alla lekparker är att ett smålandsföretag (Aneby) har fullständigt monopol på klätterställningar och annat. I varje lite lekpark i detta avlånga land så finns det garanterat grejer från Hags. Hags gör helt klart bra grejer och är väl värda sin framgång men jag stör mig lite på likformigheten och monopolställningen. Kan någon tipsa om ett ställe utan Hagsprylar. Till ni kommer med ett tips så fortsätter jag med glädje att gunga den dagliga obligatoriska halvtimmen på Hags gungälg placerad precis utanför vår trädgård. http://www.hags.se/aboutus.asp?land=se&link=1. Förutom alla parker så är det naturligtvis skog och mark som regerar totalt, skaparen är rätt duktigt på det där med att arrangera gigantiska och innovativa lekparker, inget slår attribut som t.ex. myror.

Slutligen ett stort grattis till alla nykomlingar som pluppat ut i vår närhet under den senaste månaden! Hoppas på att de snart visas upp på den traditionsenliga torsdagsgruppen i kyrkan.

Barnadiset var ett klart lyckat drag mot den regn och blåst som drabbat sthlm under fredagen. En före detta industrilokal i Hökarängen har förvandlats till ett vadderat lekställe för barn. Bollhavet var det som passade den unga damen bäst även om hon en gång begravdes helt under bollarna. Jag försökte att tänka mig in i hur ett skalenligt bollhav för vuxna (kanske en affärsidé) skulle se ut och insåg då vilket träningspass en utflykt i ett bollhav är, inte undrar på att dottern var ”totalners” efter Barnadiset och i princip somnade stående. Fredagar kanske inte är den bästa dagen att besöka Barnadiset, vi var där innan de officiellt öppnade och redan då var det fullt av barn och föräldrar i lokalen. Något som förvånade mig en del, och som var tråkigt, var den enorma homogenitet i gruppen av föräldrar/barn som nyttjade stället. Jag fann mig helt omgiven av blondiner (både manliga och kvinnliga) och under de två timmar vi var där så dök ingen med utländsk härkomst upp. Barnadiset får ett ok betyg eftersom det var trevligt, barnvänligt och på något vis uppmuntrar föräldrar att inte bara lämna barnen åt sitt eget öde utan att faktiskt leka med dem. På minussidan ska nämnas att variationen av attraktioner var begränsad samt att en yngre kille, förmodligen praktikant, sprang efter barn och såg till att de verkligen hade en stämpel på handen. Ett flertal barn var skapligt otrösterliga efter att den främmande killen hade hoppat på dem och utan det minsta känsla för barn försett dem med ett blått märke på handen.  http://barnadiset.se/fakta.asp

Under förra veckans sjukdom var vi tvungna att aktivera oss så mycket som möjligt inomhus, något som efter några timmar blir en riktig utmaning. Kom gärna med förslag på kreativa inomhusaktiviteter (helst inte bakning). Jag och Olivia har satsat på framförallt två saker: dj:a och dansa. Först har vi dragit igång ett skönt beat och gemensamt scratchat på en gammal djungelbokenskiva, efter det så har vi kollat breakdancemoves på youtube för att sedan kasta oss in i den vilda dansen. Om ni vill ha inspiration till att dansa så ska ni absolut besöka följande länk vilken visar en tvååring som breakar = awesome! www.youtube.com/watch?v=FiNUkDnDMFA

Veckan som kommer verkar bjuda på vackert väder så vi kanske ska göra ett nytt försök med björnarna på skansen, eller vad säger ni?

Besöket på Tekniska museet var en hit, speciellt tyckte vi pappor det. Museet har en stor lek/testa-på-avdelning (teknorama) vilken är väl värd att spendera några timmar på. Stora ytor och mycket knappar att pilla på, det var snarare barnen som fick dra oss pappor från museet än tvärtom. Museet är dock av det gamla slaget med massvis av trappor utan ramper och ett fåtal ”slöa” hissar, barnvagnsvänligheten är alltså under alla kritik. En annan reflektion gällande de restauranger som finns på Stockholms museer är att maten är allt annat än gratis. På tekniska beställde jag in den billigaste rätten, som också var en kombinerad barnrätt, en klassik köttfärssås med spagetti för den inte ringa summan av 65 bapalonis. Ok summan kan jag köpa men inte att de noga poängterade att varken dricka eller sallad ingick i priset. 

På tal om teknik så håller dottern dagliga datakurser för sin far. Olivia kan alla möjliga kortkommandon till datorn och försöker med stor iver övertyga mig om användbarheten av dessa. Favoritkommandot är zoomning av text på hemsidor. Om jag får säga det själv så är det en riktigt intelligent unge och jag har stora problem med att hitta kommandot för utzoomning.

Veckans aktiviteter är något begränsade med tanke på att dottern har en del feber och är hängig men det börjar att bli dags att besöka björnarna på skansen, är det någon som är sugen att hänga med? Vad sägs om fredag? www.skansen.se/

Slutligen ett tips för det lite större barnen (serienördarna i 30-års åldern): Spirou har återkommit i svenskproduktion (det var nu några år sedan men det rullar på allt bättre) och finns tillgängliga på bland annat adlibris. För mer information om alla album som getts ut så hänvisar jag till den officiella hemsidan (bra träning för de gamla franskakunskaperna) http://spirou.spirou.com/albums.shtml

Nedan en bild från favoritsysselsättningen brottning:)

Fenomenet pappalediga (som jag själv är en del av) blev häromdagen analyserat av en kollega. Hon hade gjort en liten spaning och kommit fram till att för en så där fem år sedan så började man se de första föräldralediga papporna på stan. Dessa pappor gick ofta med en mobiltelefon i handen och sköt vagnen lite slappt och oengagerat med den andra. För något år sedan ändrades beteendet och nu såg man mer engagerade pappor som höll i vagnen med båda händerna och koncentrerade sig på sitt barn. Den senaste trenden som hon hade sett var gäng av pappor som glider omkring på stan och har picknick i Stockholms parker. Jag kan bekräfta att gängkänslan är riktigt skön. Glida fram med en tre/fyra vagnar i bredd (gärna dubbelvagnar) lockar fram en känsla av identitet, inflytande och makt över gatan. Kom gärna på förslag på namn till vårt gäng, vad tror ni om ”heavy pram crusers’ crew” (HPCC).

Ett nytt grötkastarrekord slogs i förra veckan. Med en nydanande och banbrytande teknik slungades gröten iväg hela tre meter och 53 centimeter. Både jag och Olivia satt tysta i säkert en hel minut och bara tittade på rekorgrötklicken. Utan ord men med ögonkasten oss emellan instämde vi båda, med stort samförstånd, i ett stort ”RESPEKT”. På tal om ord så börjar de dyka upp lite ord så smått. Olivias första ord stämmer till en viss eftertanke och rannsakan, bland de första orden finns t.ex. nej och akta. Känner mig dock mer stolt över att hon nu säger pappa till både mig och Ann-Sofie, mantrat som jag nämnde i min förra blogg har alltså rönt framgångar. Det mantrat som nu kommer att nötas in är ”Bajen, svenska mästare 2007”.

Ett annat mantra som upprepas ca 327 per dag f n är ”sitt ner”. Olivia är inne i en riktig klätterfas där allt ska bestigas och det finns en ständig iver från dottern att bevisa att det inte längre finns någon ”säkrad zon” i lägenheten utan hon får tag på allt bara hon vill.  

Rapporteringen från Stockholms museer är något slumrande men jag utlovar en recension efter morgondagens besök på tekniska museet och dess modelljärnväg (www.tekniskamuseet.se). Om någon vill hänga på så ses vi vid ingången 10:30.

Ha en skön påsk!