Barn

Det är bara att inse att pappaledigheten för länge sedan är slut, jag har haft svårt att ta in det oundvikliga, men även den bästa bok har ett slut. Pappaledigheten är svår att sammanfatta i några korta rader, men om man ska effektmäta den så kommer man fram till några kvalitativa och kvantitativa resultat.

TID - För det första så har detta varit en unik period i livet och med undantag av eventuella nya pappaledigheter och längre semesterperioder så är det smärtsamt att konstatera att jag förmodligen fram över kommer att träffa mina arbetskamrater mer tid än (eller lika mycket som) jag kommer att träffa mina barn. Jag hoppas på framtiden där man kan operera in en webbkamera bakom örat så att man kan följa dem hela tiden.  

KULTUR - Olivia har skolats in i den kulturella världen via besök på ett antal av sthlm:s museer och gallerier, fler museer har besökts under dessa månader än under mina tolv år i sthlm. Höjdpunkten var Olivias konstnärliga installation som installerades på Moderna museets snobbrestaurang (se tidigare blogginlägg från december 2006).

NATUR/UTOMHUS/DJUR -  Pappaledigheten har inneburit en positiv ökning av antalet timmar som jag spenderat utomhus. Frisk Stockholmsluft är kanon. Höjdpunkterna har varit besöken vid stadens 4H-gårdar. Den bästa lekplatsen i sthlm finns dock på Ågesta Broväg. Närheten till den sköna sängen och pappas köttbulle-mozzarella-oliv-pesto-pastarätter har gett lekplatsen dess höga betyg.

SOCIALISERANDE - Plötsligt har man haft tid att umgås med vänner och andra igen. Torsdagsträffarna i Söderhöjdskyrkan har varit ett fint nav i planeringen av den sociala interaktionen, keep up the good work!  - låt inte Facebook ersätta ”mötet”.

UTVECKLING – Olivia har under min coachning växt från en pallevante till ett fullfjädrat energiknippe som kontrollerar och bestämmer över alla aktiviteter som pågår hos familjen Jägerskog. Det verkar alltså som att min hemmavaro inte varit så skadlig för dottern trots allt. Speciellt nöjd är jag med den språkliga utvecklingen som krönts av det spontana tillropet – heja bajen! F n går språkutvecklingen i en hejdundrans fart och det är nästan så att man ibland vill stoppa upp den, eftersom det är sötare att hon t.ex. säger ”hoppli” istället för broccoli. 

etc.

Jag kan också konstatera att många har haft vänligheten att besöka denna blogg (hur har ni tid med det?). Stort tack till alla trogna läsare, framförallt svärmor och mamma men även övriga som bidragit till att bloggen besökts sammanlagt 8121 gånger (=typ ett besök i timmen dygnet runt sedan november förra året:) ) under de elva månader den varit ”on air”.  
Det finns många ämnen som jag inte hunnit med att behandla, men som någon annan mer än gärna får ta vid och utforska lite mer. Förslag till ämnen för fortsatta exkursioner är:

Krokofanter, barbapappa och annat vi minns

Pottträning

Barnböckernas topp 100

”Name and Shame” av barnovänliga tunnelbanestationer

Marknadens bästa trehjuling

Världens bästa uppväxtort för barn

Etc.

Så till några iakttagelser under den gångna månaden:

Härnösand är en bra stad!
Glöm allt vad rondellhundar heter - det som nu är inne är levande rävar. Härnösand överraskar på många olika sätt och kommer att få (om jag redan ska avslöja det) ett gott betyg som barnvänlig stad. Naturen är det första man slås av när man kommer till Härnösand, den är på något vis väldigt närvarande. När jag för några söndagar sedan väntade utanför tågstationen ackompanjerades jag av en stor och ovanligt dristig räv, något som kändes som en helt normal ingrediens i Härnösandsvardagen.

Härnösand stoltserar med ett relativt stort antal institutioner varav en vi som familj lärde känna bättre under några veckor. Vi spenderade tre veckor i ett mentalsjukhus med allt vad det innebär = maten är serverad, personal städar på rummet två gånger i veckan, daglig hjärnskrynkling etc., alltså en ganska behaglig tillvaro. Jag glömde visst att säga att sjukhuset har byggts om till kursgård för Sida. Tre veckors kurs gav oss lite mer på fötterna inför vår Thailandsflytt. En av kursdagarna ägnades åt en genomgång av alla världens tropiska sjukdomar, vilket var ”väldigt” uppmuntrande med tanke på att vi flyttar till Thailand med två små barn. Den föreläsande läkaren konstaterade dock att de flesta brukar överleva, vilket var någon slags tröst. 

Stalltipset för de av er som reser norrut (vilket alla borde göra) med barn är att göra ett stopp vid Högakustenbron. Där finns en lekplats som inte går av för hackor, speciellt rolig är den långa tunnelrutschkanan.  Stalltips nummer två är restaurang Royal där vi dagligen blev utspisade under kursen. Restaurangen eller i alla fall personalen är riktigt barnvänliga. Första dagen vi var där fick Olivia en extra glass samt ett riktigt fiskespö, vilket är något som jag aldrig varit med om på Café Opera i sthlm.

Ännu en gång ett stort tack till farfar som gjorde det möjligt för oss föräldrar att vara med på Sidakursen, det var guld värt. Om någon önskar mer tips om vad man gör med barn i Härnösand så kan ni fråga farfar Jägerskog, han har besökt alla parker som staden kan uppbringa. 

Slutligen så kan jag konstatera att reflektionerna kring familjen Jägerskogs mikro- och makroiakttagelser inte kommer att sluta för att denna blogg tar en paus, utan för den hågade så kan jag rekommendera den Thailandsblogg som vi kommer att berika världen med under de närmaste två åren. Adressen är thailand.paltkoma.se och bloggen kommer att ha release någon gång under de närmaste veckorna.

Pappaledighetsbloggen återuppstår förmodligen under spridda tillfällen framöver, helt beroende på hur ofta storken kommer på besök.

Over and out.