Barn, Vardagsliv, Våren

Mycket vatten har runnit under Stockholms broar sedan senaste inlägget, det är t o m så att vi hunnit byta säsong från vinter till vår. Någon uttryckte det bra häromdagen – pappaledigheten under vintern är mest en transportsträcka till våren då man verkligen har chans att njuta av pappaledighetstiden. Korvgrillning i olika parklekar, timmar av grävande i diverse sandlådor, glass på konserthustrappen, gröna fläckar på Olivias knän, livet blir inte mycket bättre. Antal minuter vi tillbringar inomhus minskar för varje dag. 

Fenomenet pappalediga (som jag själv är en del av) blev häromdagen analyserat av en kollega. Hon hade gjort en liten spaning och kommit fram till att för en så där fem år sedan så började man se de första föräldralediga papporna på stan. Dessa pappor gick ofta med en mobiltelefon i handen och sköt vagnen lite slappt och oengagerat med den andra. För något år sedan ändrades beteendet och nu såg man mer engagerade pappor som höll i vagnen med båda händerna och koncentrerade sig på sitt barn. Den senaste trenden som hon hade sett var gäng av pappor som glider omkring på stan och har picknick i Stockholms parker. Jag kan bekräfta att gängkänslan är riktigt skön. Glida fram med en tre/fyra vagnar i bredd (gärna dubbelvagnar) lockar fram en känsla av identitet, inflytande och makt över gatan. Kom gärna på förslag på namn till vårt gäng, vad tror ni om ”heavy pram crusers’ crew” (HPCC).

Ett nytt grötkastarrekord slogs i förra veckan. Med en nydanande och banbrytande teknik slungades gröten iväg hela tre meter och 53 centimeter. Både jag och Olivia satt tysta i säkert en hel minut och bara tittade på rekorgrötklicken. Utan ord men med ögonkasten oss emellan instämde vi båda, med stort samförstånd, i ett stort ”RESPEKT”. På tal om ord så börjar de dyka upp lite ord så smått. Olivias första ord stämmer till en viss eftertanke och rannsakan, bland de första orden finns t.ex. nej och akta. Känner mig dock mer stolt över att hon nu säger pappa till både mig och Ann-Sofie, mantrat som jag nämnde i min förra blogg har alltså rönt framgångar. Det mantrat som nu kommer att nötas in är ”Bajen, svenska mästare 2007”.

Ett annat mantra som upprepas ca 327 per dag f n är ”sitt ner”. Olivia är inne i en riktig klätterfas där allt ska bestigas och det finns en ständig iver från dottern att bevisa att det inte längre finns någon ”säkrad zon” i lägenheten utan hon får tag på allt bara hon vill.  

Rapporteringen från Stockholms museer är något slumrande men jag utlovar en recension efter morgondagens besök på tekniska museet och dess modelljärnväg (www.tekniskamuseet.se). Om någon vill hänga på så ses vi vid ingången 10:30.

Ha en skön påsk!