När jag ändå är igång och tar upp korkade och idiotiska saker här i världen skulle jag vilja ta upp en sak som upprör mig fruktansvärt mycket; religiös och estetisk omskärelse av barn (ja, ni vet sådana där små människor som inte kan försvara sig eller föra sin egen talan). När man skär bort saker från flickebarn kallas det för könsstympning och är olagligt, men när det gäller gossebarn så är det alltså helt ok?! Vem fan styr det här jävla landet? Idioter!! Skulle ni själva vilja få delar av kuken eller fittan bortskuren? Nej, just det! För alla vet ju att det är skönare att ha delarna kvar, för alla parter. Och ni kan säga nej, men det kan inte barnen. De kan inte annat än att skrika och gå in i chocktillstånd, men det hjälper tydligen inte för att få de korkade vuxna att fatta. Nej, för fan, de spänner bara fast bebisarna ordentligt så de inte ska göra motstånd och sen skär de utan att tänka längre än näsan räcker. Förhuden sitter där av en jävla anledning, era korkade miffon, och att skära bort den för er egen vidskepelse eller skeva estetikuppfattnings skull är enbart egoistiskt och rakt av barnmisshandel! Inse det! Religion och tvivelaktiva forskningsresultat hit och dit om eventuella fördelar med omskärele kan barnet få ta ställning till i myndig ålder och SEDAN utföra proceduren om det nu känns så angeläget.

Ja, jag säger då det. Barn vet så mycket om världen som jag inte själv ens kunde ana att de kände till. Och till råga på allt slår dom huvudet på spiken bra mycket bättre än 'vi' vuxna kan. Här föjler några exempel ur boken "Gamla tanter lägger inte ägg."

Känner det sorgligt att TV4 förlorade mot Eriksson och Sjöman (eller hans dödsbo, gissar jag). Detta borde ju vara i Erikssons intresse att alla människor har råd att se hans filmer. Det skulle inte alla om det kostade pengar. Nu kan ju filmerna betalas genom att TV4 får sälja reklamtid och inte behöver belasta "Svenssons" ekonomi.

Fiffigt så det förslår. Vid långa filmer och teaterpjäser så har man ju en paus, vad är skillanden?

 

Söker svar på vad McCain har för planer i Jerusalem under sitt besök där. Vilka han ska prata med och vad han vill säga till dem. Fortsätter han på Bush:s inslagna väg kan alla israeler börja bäva för en hel del våld och framför allt terror. Att Clinton och Obama ser det som naturligt att lyfta fram palestinierna (läs libaneserna eller syrierna eller jordanierna, de är samma folkslag.) det behövre man inte vara raketforksare för att räkna ut.

 

Hjärtat blöder när jag läser om dådet i Arboga, nu får det vara NOG! Vi kristna i Sverige kan inte bara sitta och ha protestmöten, insamlingar till rädda barnen, seminarer på lördagarna. Detta görs redan och är inte fel eller dåligt MEN vi har något anant att bidra med: en tro på en levande Gud som hör bön. Alltså ska vi be för detta och det som finns runt om. P.U.S.H. gäller mer än någonsin.

 

Gud bläs! Elias

Ibland åker jag förbi huset vi bodde på när jag var liten. Minns kompisar, dagar då det hände speciella saker, hur solljuset föll över vårt kvarter, hur enormt långt bort det kändes att vara på andra sidan "storvägen" bakom vårt hus.

 

Vår gata, där levde verkligen jag och mina kompisar, Stefan som bodde mittemot, Kenneth två hus bort och ibland Jens och "Lillis" som var lite äldre än oss. Skolan där jag gick lågstadiet va på samma gata så jag behövde inte lämna den då heller. Stora gropen som blev vattenfylld under våren, där vi hoppade på isflaken och ibland drattade i. LIVSFARLIGT när man tänker på det, speciellt för Kenneth som var så mycket yngre än vi. Hans pappa brukade öppna dörren och skrika för full hals

-KENNEEEETH, KOM IN PÅ EN GÅNG! NU!

Eller Polaris-fabriken, där man gjorde glasögon. Vi brukade gå på baksidan ner mot lillån och rota i sopcontainern där. Eller klättra upp på gamla fabrikens tak precis bredvid Kenneth. Eller smyga oss in till nåt bord som stod strax innanför entrén och ta sockerbitar. SNACKAR HÖG PULS HÄR. TOKSPÄNNANDE VAR DET!!!!!!

Sen när jag blev större så fick jag cykla över "storvägen". Då blev världen med ens lite mindre. Tänk att cykla ända bort till Öändan, där flera klasskompisar bodde. Dit man hade åkt på Skogsmulle, till första dagmamman. Att lilla jag kunde åka dit och hem igen på samma dag. WOW.

Vi flyttade när jag gått ut tvåan men jag fick åka buss från Boden till Sävast för att gå klart lågstadiet där. Minns första gången jag skulle åka buss till skolan, den bussen gick förbi badhuset som låg precis berdvid oss inne i stan. Ett sånt där badhus som luktade klor och inte hade någon vattenrutchbana. Som hade ett café i mahogny. Med vilhytter(!) inne i omklädningsrummet. Där det fanns gubbar som bara bastade, inte badade i bassängen. Där kunde jag kliva på bussen, betala 3 kronor och åka 8 km till Gamla skolan.

 

 

 

Sen brukar jag åka hem igen, ibland gråtandes. Tänker på och saknar 80-talet, med lite längre hår, lite vidare jeans-ben, sweat-shirt med piké under, då man luktade sand och jord, Duran Duran, Alphaville. Det var inte bättre förr, men det var i alla fall mitt.

Det är bara att inse att pappaledigheten för länge sedan är slut, jag har haft svårt att ta in det oundvikliga, men även den bästa bok har ett slut. Pappaledigheten är svår att sammanfatta i några korta rader, men om man ska effektmäta den så kommer man fram till några kvalitativa och kvantitativa resultat.

TID - För det första så har detta varit en unik period i livet och med undantag av eventuella nya pappaledigheter och längre semesterperioder så är det smärtsamt att konstatera att jag förmodligen fram över kommer att träffa mina arbetskamrater mer tid än (eller lika mycket som) jag kommer att träffa mina barn. Jag hoppas på framtiden där man kan operera in en webbkamera bakom örat så att man kan följa dem hela tiden.  

KULTUR - Olivia har skolats in i den kulturella världen via besök på ett antal av sthlm:s museer och gallerier, fler museer har besökts under dessa månader än under mina tolv år i sthlm. Höjdpunkten var Olivias konstnärliga installation som installerades på Moderna museets snobbrestaurang (se tidigare blogginlägg från december 2006).

NATUR/UTOMHUS/DJUR -  Pappaledigheten har inneburit en positiv ökning av antalet timmar som jag spenderat utomhus. Frisk Stockholmsluft är kanon. Höjdpunkterna har varit besöken vid stadens 4H-gårdar. Den bästa lekplatsen i sthlm finns dock på Ågesta Broväg. Närheten till den sköna sängen och pappas köttbulle-mozzarella-oliv-pesto-pastarätter har gett lekplatsen dess höga betyg.

SOCIALISERANDE - Plötsligt har man haft tid att umgås med vänner och andra igen. Torsdagsträffarna i Söderhöjdskyrkan har varit ett fint nav i planeringen av den sociala interaktionen, keep up the good work!  - låt inte Facebook ersätta ”mötet”.

UTVECKLING – Olivia har under min coachning växt från en pallevante till ett fullfjädrat energiknippe som kontrollerar och bestämmer över alla aktiviteter som pågår hos familjen Jägerskog. Det verkar alltså som att min hemmavaro inte varit så skadlig för dottern trots allt. Speciellt nöjd är jag med den språkliga utvecklingen som krönts av det spontana tillropet – heja bajen! F n går språkutvecklingen i en hejdundrans fart och det är nästan så att man ibland vill stoppa upp den, eftersom det är sötare att hon t.ex. säger ”hoppli” istället för broccoli. 

etc.

Jag kan också konstatera att många har haft vänligheten att besöka denna blogg (hur har ni tid med det?). Stort tack till alla trogna läsare, framförallt svärmor och mamma men även övriga som bidragit till att bloggen besökts sammanlagt 8121 gånger (=typ ett besök i timmen dygnet runt sedan november förra året:) ) under de elva månader den varit ”on air”.  
Det finns många ämnen som jag inte hunnit med att behandla, men som någon annan mer än gärna får ta vid och utforska lite mer. Förslag till ämnen för fortsatta exkursioner är:

Krokofanter, barbapappa och annat vi minns

Pottträning

Barnböckernas topp 100

”Name and Shame” av barnovänliga tunnelbanestationer

Marknadens bästa trehjuling

Världens bästa uppväxtort för barn

Etc.

Så till några iakttagelser under den gångna månaden:

Härnösand är en bra stad!
Glöm allt vad rondellhundar heter - det som nu är inne är levande rävar. Härnösand överraskar på många olika sätt och kommer att få (om jag redan ska avslöja det) ett gott betyg som barnvänlig stad. Naturen är det första man slås av när man kommer till Härnösand, den är på något vis väldigt närvarande. När jag för några söndagar sedan väntade utanför tågstationen ackompanjerades jag av en stor och ovanligt dristig räv, något som kändes som en helt normal ingrediens i Härnösandsvardagen.

Härnösand stoltserar med ett relativt stort antal institutioner varav en vi som familj lärde känna bättre under några veckor. Vi spenderade tre veckor i ett mentalsjukhus med allt vad det innebär = maten är serverad, personal städar på rummet två gånger i veckan, daglig hjärnskrynkling etc., alltså en ganska behaglig tillvaro. Jag glömde visst att säga att sjukhuset har byggts om till kursgård för Sida. Tre veckors kurs gav oss lite mer på fötterna inför vår Thailandsflytt. En av kursdagarna ägnades åt en genomgång av alla världens tropiska sjukdomar, vilket var ”väldigt” uppmuntrande med tanke på att vi flyttar till Thailand med två små barn. Den föreläsande läkaren konstaterade dock att de flesta brukar överleva, vilket var någon slags tröst. 

Stalltipset för de av er som reser norrut (vilket alla borde göra) med barn är att göra ett stopp vid Högakustenbron. Där finns en lekplats som inte går av för hackor, speciellt rolig är den långa tunnelrutschkanan.  Stalltips nummer två är restaurang Royal där vi dagligen blev utspisade under kursen. Restaurangen eller i alla fall personalen är riktigt barnvänliga. Första dagen vi var där fick Olivia en extra glass samt ett riktigt fiskespö, vilket är något som jag aldrig varit med om på Café Opera i sthlm.

Ännu en gång ett stort tack till farfar som gjorde det möjligt för oss föräldrar att vara med på Sidakursen, det var guld värt. Om någon önskar mer tips om vad man gör med barn i Härnösand så kan ni fråga farfar Jägerskog, han har besökt alla parker som staden kan uppbringa. 

Slutligen så kan jag konstatera att reflektionerna kring familjen Jägerskogs mikro- och makroiakttagelser inte kommer att sluta för att denna blogg tar en paus, utan för den hågade så kan jag rekommendera den Thailandsblogg som vi kommer att berika världen med under de närmaste två åren. Adressen är thailand.paltkoma.se och bloggen kommer att ha release någon gång under de närmaste veckorna.

Pappaledighetsbloggen återuppstår förmodligen under spridda tillfällen framöver, helt beroende på hur ofta storken kommer på besök.

Over and out.

Är man en ansvarsfull förälder om man ger sitt barn 100 miljoner bakterier två gånger om dagen? Moa började sin livsvandring med att ha lite för ont i magen. Förutom diverse magmassage och andra konstärliga övningar så har man som förälder nu två alternativa magdroppar som ska avhjälpa magbekymmer, det klassiska minifom eller sempers nya magdroppar. Sempers extrakt utlovar ca 100 miljoner bakterier i varje dos.  För mig är bakterier intimt förknippat med mina obligatoriska magproblem vid diverse afrikaresor. Kroppen kryllar av miljarder bakterier så ett extra litet tillskott lär tydligen inte vara något problem. I det här fallet gjorde de extra tillskottet av magdroppar varken från eller till vilket ger magdropparna ett lågt betyg, betyget är: en miljon bakterier av hundra miljoner möjliga. Jag rekommenderar de traditionella minifomdropparna, de funkar i alla lägen.

För närvarande översvämmas familjen av nyupptäckta ord som Idotten, bong, hammarbyhammarhajen, afrika, thailand etc. Fyraordsmeningar, reflektioner och utläggningar av diverse slag duggar friskt från Olivia. Plötsligt får man en inblick i härlig fantasivärld där många stora tankar tänks, bland annat uppvisas ett stort intresse för vad kossan gör och inte gör för närvarande. Man får passa sig vad man säger eftersom orden kommer tillbaka som ett eko. Några av de viktigare orden som hörs dagligen är idotten, bong, heja bajen och heja hammarhajen. I morse gick Olivia omkring och spontant proklamerade heja hammarby. Till alla cyniker som skanderar indoktrinering vill jag kontra med ett bibelord som säger: ”det hjärtat är fullt av talar munnen” – kärleken till bajen går djupt redan vid tidiga år, härligt.( www.bibeln.se) 
Vi är f n i flyttartagen vilket har föranlett en del nostalgitrippar då gamla lådor har gåtts igenom. I en av dessa lådor gjorde jag en makaber upptäckt, en burk med människodelar, närmare bestämt mjölktänder. Jag vet inte vad som drev mig att samla på mina mjölktänder men jag är tveksam till att detta är ett intresse som jag ska föra över på mina döttrar. Om någon behöver tänder för något vetenskapligt experiment så är det bara att höra av sig. F ö så kan vi erbjuda gratis träning i form av att bära flyttlådor. Träningstillfället går förmodligen av stapeln fredagen eller lördagen den sista helgen i september, är det någon som behöver bättra på konditionen så är det bara att höra av sig.

Sommaren har inbjudit till många platser och evenemang att recensera, här kommer en summering av några av höjdpunkterna.

Hellasgården har bjudit upp till en del badtillfällen i sommar. Om man går runt sjön till andra sidan så finns där en perfekt barnbadplats. Innanför bryggorna är vattendjupet jämnt anpassat för en tvååring och på stranden finns ett stort träd som ger skugga till delar av stranden och en stor sandlåda. Badet får fyra badbollar av fem möjliga, betyget dras ner något av att det kräver en bits promenad samt att man inte direkt är den enda familj som hittar dit under en varm sommardag.    

Guds natur har även denna sommar bjudit upp till äventyr och oändliga upptäcktsfärder. Promenader och utforskningar i naturen är alltid inspirerande. I sommar har vi ätit diverse bär varav råa lingon varit en av höjdpunkterna enligt Olivia. När man som barnfamilj tröttnat på Astrid Lindgrens värld så rekommenderar jag Norra Kvills nationalpark (bilden nedan). Guds natur får betyget tio grankottar av tio möjliga. (www.snf.se/)

Frizon är en av sommarens höjdpunkter. Detta års Frizon recenseras tillsammans med Moa (åtta veckor gammal). Från Moas perspektiv så var årets festival en ganska sömnig tillställning med alltför stillsam musik och lite för hög medelålder. Moa gillade framförallt loungen för ”ladan-artisterna”, där bjöds på ett lugn samt en massa godis vilket gjorde farsan på bra humör. Ett ökande antal barnvagnar identifierades på festivalen vilket är positivt med tanke på en ung generations behov av föredömen. Moa tyckte att festivalen glimmade till lite extra under söndagens förmiddagsmöte då en för henne välkänd och mäkta populär talare äntrade scenen. Frizon får fem festivalscener av fem möjliga, keep up the good work!
 

En fråga som jag brottats med under sommaren och som jag trots ett antal konsultationer inte riktigt rett ut är vem det egentligen är som ammar. Är det modern som ammar eller är det barnet? Om du vet svaret så får du gärna presentera lite argument för det.

Hälsningar från Hälsingeskogarna (www.halsingland.com/)

Julle går på kråkans fritids, han har även gått på ekorren, hummlebo och torpet.

Sagt av femåringen: att klappa ögonbrynet känns samma som att klappa en våt gummistövel.

Jag har gjort en del mer eller mindre enerverande konstateranden under den senaste veckan. Framförallt så har jag insett att den pappaledighet som när den inleddes i november kändes som en outtömlig källa av tid och busiga upptåg nu sjunger på sista versen. Pappaledigheten sträcker sig juli ut och dagarna är alltså räknade. Jag är ännu inte redo för en sammanfattning av pappaledigheten men vill redan nu framhålla att detta är en av de absolut bästa investeringarna som jag har gjort, bättre än min Martingitarr och MTD bas. På tal om investeringar så har jag hamnat på en lista över världens rikaste personer! Jag återfinns bland de 3,83 % rikaste personerna på detta jordklot, något som stämmer till eftertanke och definitivt ska utmynna i ett ansvarstagande och en givmildhet. Hur rik är du? Kolla in länken: http://www.globalrichlist.com/   

 

Ett annat slut som närmar sig med hast är vår tid i sthlm (innan flytten), antalet dagar är räknade. Vi kommer att befinna oss i huvudstaden under ytterligare knappa fem veckor. Nu blandas dessa veckor upp med diverse resor så vi kommer att totalt sett vara i Sverige några fler veckor än så men som sagt så är slutet nära och med detta kommer lite blandade känslor, mest äventyrliga.

 

Något som vi förhoppningsvis kommer att få mer tid för under vår utlandsvistelse är sportande. Olivia har gjort sina första framsteg på longboarden så snart kommer vi att se henne i en halfpipe nära dig.  Jag är inte mycket till sportfotograf men några shots från hennes jungfruskate bifogas nedan. En fotograf som däremot imponerat stort på mig är fotografen på Studio Apelsin. Studion ligger på söder och har specialiserat sig på barnfoton. Fotografen hade Carolina Klufts energi men i kubik. Kunderna som satt och vänta på att få komma in efter oss visste inte om de skulle skratta eller gråta och om det var ok att utsätta sitt barn för detta yrväder till fotograf eller vilka eventuella men detta skulle ge till fotograf. Bilderna blev kanon och jag kommer att återkomma hit många gånger under barnens uppväxt. Studion får extra pluspoäng för att de har dropp-in tider.  http://www.studioapelsin.se/

 

  

Olivia och jag besökte häromdagen Tyresta nationalpark. Denna nationalpark är den som ligger närmast Stockholms stadskärna och den inbjuder till en hel del sköna promenader. Parken bjuder även på en del djur vilket är en av dotterns stora passioner. Hästar, kossor, kaniner, hönor, tuppar, sniglar, myror och många fler hästar i olika format. Tyresta får omdömet halvkul. Olivia uttryckte tydligt att hon delade denna uppfattningen genom att hälften av tiden fippla med vagnens säkerhetsbälte istället för att njuta av den klara och rena luften. Åter tillbaka på vår bilparkering så imponerades både far och dotter av den kraftigt växande byggarbetsplats som omger vår parkering. Buller, smuts, maskiner, asfalt, betong ger ett betyg = fyra slagborrar av fem möjliga. Nu kanske det låter som att jag inte gillar naturen och istället prisar betong vilket är en total missuppfattning. Däremot tycker jag att naturen blir mer intressant om den på ett eller annat sätt måste bemästras, gärna med hjälp av en mountainbike eller en 30 kilos ryggsäck. Mitt och Olivias nya ordspråk är att ”myror ska inte vara på marken de ska vara i brallorna”.   

 

F ö så suger mjölstockning rejält och borde förbjudas. http://www.amningshjalpen.se/radgivning/mjolksto...

Hon har varit efterlängtad, efter nio månader har det lilla nytillskottet äntligen kommit. Det är svårbeskrivligt och orden känns för fattiga för att för beskriva alla känslorna som väller upp. Det är med stor ödmjukhet som jag konstaterar att vi har berikats med ännu en välmående dotter. Stor nåd! Den som självsäkert proklamerar att det inte finns någon skapare har förmodligen aldrig varit med på en förlossning (den har förmodligen inte heller stannat upp i tillvaron och sett alla mirakler som finns runt omkring oss). När ett barn välkomnas till världen möter himlen jorden.

 

Nytillskottet Moa föddes Söndagen den 24:e juni 06.03. Mycket är första gången just nu, första gången Moa såg dagsljuset, första rapen, första badet, första kläderna, första promenaden etc. Ganska fascinerande att redan efter en och en halv vecka så finns det en massa minnen förknippade med Moa.  

 

Tydligen är det svenska måttbandet på en storfamilj att den minst inkluderar två barn. Vi kan alltså numera räkna oss som inte bara en rik familj utan också stor. Mina afrikanska vänner håller förmodligen inte riktigt med om det svenska sättet att mäta och jag kan tänka mig att man som manlig Massai i Loitokitok förmodligen behöver ett 30-tal barn och minst en fem fruar för att passera gränsen storfamilj. Förutom familjeantalet så behöver man förmodligen också ett 50-tal kor och självklart ska man ha dödat minst två lejon men gärna även några elefanter för att bemötas med respekt. Några som är värda all respekt som finns är alla barnafödande kvinnor!

 

BB Stockholm visade sig ännu en gång från sin positiva sida, jag rekommenderar alla att föda sina barn där. Trevligt bemötande, stora hemtrevliga rum, parkettgolv i korridorerna och total avsaknad av sjukhusmiljö är signifikativt för BB Stockholm. Sure, det går bra att föda var som helst men om man en gång fått föda barn där så är alla andra ställen ganska taffliga. Det enda som jag har att klaga på är den totalt okänslige barnläkaren som examinerade Moa. Den snubbens behandling av den helt nyfödda dottern gjorde att jag fick knyta näven i byxan, det var nära att jag anmälde honom för barnmisshandel. Trots barnläkaren får BB Stockholm betyget fem sugklockor av fem möjliga. http://www.bbstockholm.nu/

 

Under den senaste veckan har vi bidragit rejält till Stockholms sopberg. En nyfödd skiter enorma mängder och bitvis byter man nästan en blöja i timmen. Kanske det är dags att överväga tygblöjjor? Någon som har några erfarenheter av detta? Jag har hittat ullblöjbyxkor i bajenfärger och är lite sugen på att slå till, vad tror ni?  http://www.glimmabutik.se/butik/

 

Den stora skillnaden mellan att få första och andra barnet är att man vid barn nummer två inte kan leva i någon salig bubbla utan livet rullar på som vanligt. Den tidigare lillfian är plötsligt storasyster och blev över en natt en stor tjej. Olivia har tagit storasysterskapet bra och är glad över lillasystern, dock är det lite svårt att tolka vad Olivia menar när hon kallar Moa för Ior. Ett annat mått på att Olivia har blivit stor är att hon under min pappaledighet har gått ifrån att fritt kunna promenera under köksbordet till att nu kunna lägga hakan på samma bord.

 

Vi hoppas på många påhälsningar i sommar så att vi stolt kan visa upp Moa för nära och kära.