Koindu var samhället där kriget startade; RUF (Revolutionary United Front) gick in från Liberia (cirka fyra km bort) här, och det var i Koindu som de sist blev utdrivna. Detta innebar att Koindu under elva års tid var mer eller mindre i RUF:s händer. En del blev dödade, en del blev rekryterade och en vansinnigt stor mängd flydde till Freetown eller in i Guinea. I och med att befolkningen minskade och hus blev övergivna, så passade man på att rensa husen på allt av värde. Förutom innehållet i husen så är det väldigt tydligt att taken var värdefulla. Ett plåttak sades till mig kosta cirka 2.5 miljon Leones, cirka 5,000 kronor, eller cirka fem årslöner för en fattig Koindu-bo. I och med dess värde så bestals de övergivna husen också på taken, som såldes vidare i Liberia. Av cirka 1000 hus som fanns i Koindu fick någonstans mellan 8 och 24 hus (siffrorna jag fick varierade) stå kvar utan att plundras/brännas ner. På de flesta husen återstår endast grunden och delar av väggarna. Som i denna exempelbild (klicka här för större format):

 

Men jag skrev ju levande spökstad... även om befolkningen på den tiden var någonstans mellan 5000 och 10000 (jag får alltid olika siffror av folk), och den numera inte är mer än 1000-3000, så var det ändå mycket liv och rörelse i Koindu. Mellan dessa övergivna/plundrade hus så står det lerhus med halmtak (ibland faktiskt också med plåttak, men de flesta har övergett idén att ha hus med cement då det är alldeles för dyrt), och det myllrar av människor i Koindu. Alltså kan man säga att spökstaden är en levande sådan.

 

Sen skulle man kunna ta upp ämnet väg, men det är ganska svårt att beskriva dessa vägar. Hursomhelst, om man betänker att sista 10 milen tog cirka fem timmar att köra, det vill säga en genomsnittshastighet på 20 kilometer i timmen, så kanske man förstår att "vägarna" här inte riktigt är i toppskick. Men men, som jag sagt till alla Saloner; det är ju så mycket roligare för mig att verkligen få uppleva värdelösa vägar, jag menar, det är ju inte direkt så att det är varje dag jag måste utsättas för riktigt denna usla kvalite, men jag skulle inte direkt vilja jobba som chaufför längs dem...

 

Tack för uppdateringskommentarerna i förra bloggen!

 

//Anton

 

Edit: Klistrar in en del av Tomas (som varit en hel del och arbetat i den organisation jag arbetar i just nu) kommentar fran forra blogginlagget angaende Koindu... sag den inte forran nu:

 

Brukar vara spännande att komma till Koindu, om man nu kommer fram!! Härliga vägar eller hur? Jag va i Koindu 2004 när invånarna börjat återkomma efter kriget, bodde i ett av 5 hus i hela stan som hade taket kvar, kändes lite märkligt att vara tillbaka i en nästan tom stad. Koindu var tomt på folk i över 10 år så när som på rebellerna som hade ett av sina fästen där. Jag var i Koindu på 80-talet också, åkte dit på MC från Liberia, då var stan full av folk och hade en av landets största marknader.

 

Ja ni forstar kanske att det ar ett lite speciellt samhalle... och som han sager sa var det en av landets storsta marknader, detta i och med att det ligger cirka tva kilometer fran Guinea och runt fyra kilometer fran Liberia, sa det finns ju lite mojligheter att halla pa med handel.

 

Tomas, angaende att aka dit pa MC fran Freetown... vi far val se om jag far mojlighet att prova, verkar onekligen spannande... ;-)

 

Angaende Philip Tengbehs begravning sa kan jag namna att de uppskattade antalet besokare till 2290... det var valdigt kanslosamt for manga, det ar tydligt att han var en stor man som gjorde mycket nytta for samhallet och naromradet. Gott om folk fran bade Guinea och Liberia var dar.

Kom på att man nog skulle ha förvällt eller stekt kantarellen innan man satte den in soppan.

Provade att byta en dl vatten mot en dl vit glögg. Kanske gjorde sitt till att soppan blev för söt.

 

 

Dagens musiktips: Journey "Separate ways worlds apart"

Var på Garlic & Shots igår. Med Gustav + band. Det är ett mindre mirakel att jag umgåtts med Gustav flera gånger i veckan i minst ett år och ändå på nåt sätt lyckats missa att han har ett band. Som han repar med en gång i veckan. Och spelar med då och då. Hm. Men nu vet jag. Jag åt i alla fall saker med vitlök på. Sen åt jag persilja. Sen tänkte jag på vitlök. Det gjorde tydligen även Malin. Det kanske var det sjätte sinnet eller nåt.

Vad passar bättre att göra en regnig dag när man är ledig än att städa? Därför har jag idag pysslat med det. Mamma fick för sig att hon skulle tömma ett förråd och rensa lite, så vi hade väldigt kul en stund och provade gamla kläder. 

Träffade en gammal jobbarkompis idag. Riktigt härlig tjej. Linn heter hon. I vanliga fall är inte jag den som vill beskriva någon som härlig för att det låter lite för käckt, men jag kan inte komma på något bättre. Det passar henne utmärkt.

Vi fikade på hennes systers balkong och pratade om allt och ingenting. Väsentligt och oväsentligt. Jag kan inte riktigt minnas exakt vad vi sa och hur vi kom fram till det, men det hon påminde mig om idag, som jag hade glömt bort, det är att jag tror på ödet. Inte som i att allt är utstakat och att man går omkring i en värld man inte kan påverka, utan mer som att om det är meningen att nåt ska hända så gör det det. Känner mig genast mycket mer tillfreds med allting. Tack Linn.

Jag har blvit utmanad. Jag ska ta tag i det nån gång. Just nu är jag för trött. Och lite för söndersmulad. Orkar inte.

Jag mår illa så trött jag är men jag kan ändå inte sova. Jag la mig vid elvatiden igår, då var jag sjukt trött.  Kunde ändå inte sova. Tolv messade jag min bror och frågade om han var vaken, snackade med honom i en timme. Försökte sova lite. Satte mig vid datorn. Försökte sova igen. Gick upp och drack ett glas mjölk. Klockan tre hade jag inte sovit en blund. Halv fyra drev jag iväg i någon sorts sömn bara för att vakna igen klockan sju. Sen dess har jag inte ens haft ro att blunda. Men som sagt. Jag mår illa. Vill sova.

Jag kommer vara världens partypooper ikväll. Måste dricka flera liter kaffi.

Vi har en rökande granne i huset. Inte en sån där som står på balkongen och socialiserar utan en sån som gasar ihjäl sig inomhus. Fint så. Om det inte vore för den enorma mängd cigarrer han måste förtära. I vanliga fall stinker trapphuset som fan och det kan jag väl leva med, jag spenderar inte alltför mycket tid därute. Idag verkar det dock som att min rökande granne sitter intill ventilationstrumman på toaletten och röker, för inte nog med att min toalett stinker cigarrök, det har börjat bli dimmigt där inne. Jag pallar inte. Jag hatar min granne.

Skönt det här med regnet alltså.

Mina hållon har bllivit muffins. Som genom ett trollslag. Underbart.

Med tanke på mitt förra inlägg så har det nu uppstått lite nya frågeställningar. Den viktigaste är nog hur jag ska kunna ligga stilla idag och imorgon när jag ska jobba? Jag har sovit på saken och kommit fram till att en specialanordning måste tas fram. Den ska hålla mig i ryggläge, men armarna ska vara fria att jobba. Dåså. Jag har sex timmar på mig att bygga. Hjälp någon? PLEH!